Började dagen med att Cat nästan missade tåget haha. Blev lite panik där ett tag, men off we go! Härlig, fnittrig men oskön resa ner som slutade i oerhörda svanskotesmärtor.

Väl i Sthlm spenderades 3 timmar på mcdonken för energipåfyllning efter en nästan sömnlös natt. OMG vet ni vem som kom in där?! Weekdaykillen! tihi Nu vet vi att han tycker om mcdonalds. Sedan gick vi på stan en stund innan vi gick tillbaka till hostlet. Spanade och lyssnade på några söta australiensare som bodde i våran sovsal. Sen mötte vi upp en ny vän och tog en öl, eller två.

Höhöhöhööh sen drog vi vidare till GK där Julian Casablancas spelade. Vi tappade bort våra vänner ganska snabbt när vi skulle ta oss fram närmre scenen. Kom fram jättenära och såg asbra! Han var så bra, så fin och verkade ha en sån söt personlighet. Han tyckte vi var den bästa sjungande publik han haft och att vi borde göra nånting med det hahah.



Det pinsamma var ju när Julian gått av och publiken ville ha in honom igen. Istället för att skrika hans namn eller ''en gång till'' så skrek de ''Jul-i-jen''! haha vadå Jul igen? Ja, snart är det jul igen men han heter JULIAN, åh.

Jaaa efter då.. vi hade ingen täckning i källaren så vi fick inte tag på våra vänner. Tänkte att vi kanske skulle mötas utanför så vi gick ut. Men, de var kvar där inne och drack öl, döh. Så vi gick på Julianjakt som slutade med att vi stod utanför hans buss i ca 2 timmar och frös arselet av oss. Vi hade nämligen hört rykten om att han skulle åka med den.

Vi fick dock inte träffa honom men några ur hans band. Haha det var en jättesöt kille från hans crew som kom ut från GK och sa att Nancy hade en ''Cool jacket'' :D Hon blev glad. Men strax efter fick vi reda på att Julian redan hade åkt och vi hade stått och väntat i onödan. Då blev vi lite ledsna.

Och inte nog med det så var våran vän borta eftersom vi inte kunde få kontakt med varandra under kvällen. När bandbussen hade åkt fick vi äntligen ett sms från henne! Hon var tillbaka på hostlet och var orolig över vart vi varit. Fick smset 00.29 och hon sa att sista tunnelbanan gick 00.30, så då blev det brått och vi kuta som tokar genom natten! Kom fram till världens segaste biljettkontrollant men det var lunga puckar. Det visade sig att det gick flera tåg.

Väl tillbaks vid centralen kände Nancy att det var dags för en Pucko höhö vilket var ganska passande med tanke på våran kväll. Pucko till puckona, haha kul ord. Sen gick vi till hostlet och skrämde slag på våra sovkamrater :) Väldigt skönt med sömn även om vi blev väckta flera gånger. Vaknade iaf till en trevlig syn. Halvnaken australiensare på väg in i duschen ;D

Nu sitter vi här och ska precis till att dra ut och äta. Har inte ätit på ett dygn men vi är glada och fina i håret ändå!

/ Nancy & Cat